wilma eliasson

Jag lunkar på och visslar på en melodi av Björn Olsson. Det är fint nu igen och jag säger det som Håkan "För jag tror att när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än".

Björn Olsson – Tjörn

Många gånger har det kommit peroider i livet då allt känns både mörkt och meningslöst. Gång på gång går man in i väggen då skolan tar alla krafter och energinivån ligger ständigt och pekar på en jättelik nolla. Man hakar upp sig på små, obetydliga bagateller som just för stunden förvandlades till någonting livsviktigt. Man surnar till och får för sig att livet är misrabelt. Utan någon egentlig anledning mer än att man kände för att deppa ihop en stund.
     Så sker det ofattbara och den lilla låtsas bubblan man spenderat sina timmar i ruskas om. Det där som egentligen bara händer på film blir plötsligt en del av verkligheten och man vaknar upp ur sin fantasi. Man får en liten käftsmäll och inser att den där grå vardagen man levde i egentligen inte alls var misrabel. Den var underbar.
     Att se mina nära vänner sparkas ner på backen och gå sönder av ett fruktansvärt besked gör ont. Ont så in i helvete. Men att sedan se hur de trotts detta ändå har styrkan att ta sig till skolan dagen efter, det är magiskt.
      Det finns ingenting jag kan klaga på eller känna mig besviken över längre. Ingeting alls. Jag har det så bra att hälften vore nog, jag vågar påstå att jag har det för bra. Jag har vänner och familj som älskar mig och står vid min sida. Livs levande. Jag har möjligheten att göra precis vad jag vill och har haft turen att växa upp i ett land där du kan ta dig fram vart du vill oavsett dina tidigare förutsättningar. Jag är faktiskt väldigt lyckligt lottad. Men jag och vi måste lära oss att uppskatta verkligheten och nuet. För när allt kommer omkring; Vi är ett litet steg ifrån döden, en liten rörelse, ett litet misstag. Ta vara på det ni har, för man vet aldrig när och om vardagen raseras påriktigt.  

Finaste E och ni andra som berörs av detta, jag tror på er, ni klarar det här!
 För att citera Petra "Man vet aldrig hur stark man är tills att vara stark är det enda valet man har"



Älskade ni.

Enrique Iglesias – Hero

Låten säger allt..

Jag tänker inte leva utan dig
Utan dig tar jag mitt liv
En dag kommer snön falla på min gravsten
Förlåt för att jag sårade dig, jag har varit en idiot
Förlåt för allt

Karin Körner. Jag älskade dig en gång <3



Det var vi två mot världen. Vad hände?
Så många frågor.. men inga svar....

Nej, hörrni. Vad är felet? Hur kommer det sig att det alltid, alltid försvinner pengar, mobiler, jackor, ja egentligen alla föremål som råkar ligga löst på en fest? När man gör en uppoffring och bjuder in sina vänner till sitt hus eller en betald lokal, helt gratis. Nej då är det alltid någon som bränner sönder väggar med ciggaretter, snor pengar ur folks fickor och krossar fönsterrutor. Helt utan att varken stå upp för det eller ha en tanke på att det kan vara fel. Det är som att bjuda hem en flock vilddjur.     
     Det är egentligen skrämmande att det alltid sker på våra fester, speciellt då alla känner alla och alla är vänner. Även då gårkvällen till stordel blev lyckad så sparkade någon in hela fönsterrutan på ytterdörren. En fönsterruta som kommer att kosta oss flera tusen och som blir rätt pinsam för oss lokalansvariga. Någon gick även och tog 3000, 500, 300 kronor och ett busskort samt smink ur olika personers väskor. Själv blev jag av med min dricka, men det var egentligen inte hela världen. När vi städade ur lokalen i eftermiddags upptäckte vi att det fattades tre stolar. Det är riktigt sjukt, vem har nytta av tre relativt omoderna trästolar?

Så jag ställer mig bara frågan; Vad händer egentligen och hur tänker de som beter sig såhär? För på varje fest sker någonting liknande och det är helt sjukt att man känner alla som är där och tror gott om de.

Plötsligt så befinner man sig påväg rakt in i ett nytt decenium. Man brukar säga att med det nya året kommer också nya tillfällen och nya möjligheter. Men egentligen skapar vi ju nya chanser i livet hela tiden, så det är mest för symbolens skull vi säger så.
     Men vi kan ju alla ta symboliken i tillfälle för att faktiskt försöka förändra det dåliga i livet som varit. Vi kan inte sudda ut alla idiotiska misstag året fört med sig, men vi kan dra lärdom av dem och tänka om. 
     Först och främst kan vi konstatera; Det är männskligt att fela. Vi beter oss alla sinnesrubbat och elakt många gånger i livet. Men det som i slutändan avgör vad för sorts människa man egentligen är, det är förmågan att försöka sopa upp sina misstag och göra rätt för sig i efterhand. Att kunna bita i det sura äpplet och stå upp för sina handlingar. Vi är inte sämre människor för de fel vi gör, vi är goda människor för vår förmåga att erkänna våra fel.

Vi får förr eller senare ta konsekvenserna av dåraktiga beslut, men vi blir också några erfarenheter rikare och det skapar möjligheter att senare i livet göra rätt för sig. En människa som aldrig har gjort fel måste vara den absolut tråkigaste och menlösa person som vandrat på denna jord. Frågan är, har man aldrig gjort fel, kan man då göra rätt?

Gott nytt år på er alla!
Puss

Pyjamas. Varför har jag aldrig tidigare använt mig av en sådan, utan istället envisats med att sova iförd ett linne? Kallt? Ja.

Man blir lite klokare varje dag och jag lärde mig natten till idag att jag hädanefter alltid kommer att sova iförd en pyjamas.

Bra beslut Wilma.

Vi satt och diskuterade en del grejer i skolan idag. Bara helt spontant sådär. Då slår det mig att vi alltid använder uttrycket "Hon är så sjukt lätt att få omkull" om en tjej som har varit med många killar. Om en kille som har haft många tjejer säger man alltid "Ja han är bra på att få omkull tjejer".
Det låter som om tjejen är nåt jävla offer utan egen vilja som man bara kan kasta ner på marken. Och om det nu var så, borde vi inte tycka att de är killarna som är de äckligaste i situationen? Men nej, så fort det är två personer som har varit med varandra ger man sig alltid på tjejen med kommentaren "men gud, vi trodde bättre om henne än så". Det är väldigt sällan som man säger så om en kille. Man rycker på axlarna och tycker att det är naturens gång och han är ju så jävla kåt så det är ju förståligt. Är så less på att det ska behöva vara så.      Tänk efter nu, har ni någon gång hört någon säga "ja, hon är bra på att få omkull killar"om en tjej och "Han är så sjukt lätt att få omkull" om en kille?

Kan inte alla bara få göra bäst vad fan de vill med sitt liv, och göra sina misstag utan att människor ska reflektera så mycket över det och döma en utifrån handlingar som i sig inte ens är onda?

Imorgon är det val och jag hoppas att de som har möjlighet att rösta kommer att rösta på Miljöpartiet. Jag är själv medlem i Grön ungdom och tycker absolut att ni kan besöka deras hemsida på gronungdom.se.

Anledningen till att jag valt att engagera mig inom den gröna politiken har till mycket stor del att göra med att de inte tillhör någon specifik ideologi. För vi behöver inte dela in varje parti eller fråga i de två kategorierna Liberialism och Socialism. För mig står Miljöpartiet de gröna för en nyskapande och modern politik som anpassar sig efter samhällets utveckling. Att de sedan värnar om miljön och vill stifta lagar som blir gynnsamma för vår natur är bara en bonus. Så rösta grönt i 2010 års val!

Så var veckan med all dans över. Eller för mig kanske det inte riktigt gick enligt planerna då jag hoppade av efter två dagar men ni ska veta att jag var där någon timme varje dag och lagade mat och tog jazzklasser. Jag blir så glad när jag tänker på hur fina människor världen faktiskt är utrustad med. Och så fruktansvärt ambitiösa. Jag har utvecklats massor och det tackar jag dessa otroliga danslärare och elever för. En fin avslutning på det hela fick vi hemma hos Helena i Styggbo, jag kommer faktiskt sakna den här veckan. Tack.

Jag satt och bläddrade igenom några bilder från sommaren 2008 och tankarna började fara igen. Den där sommaren då jag inte riktigt orkade leva fullt ut eftersom jag ständigt hade en tanke om att allt skulle bli bättre sen, jag sköt liksom upp mitt liv och tänkte att allt det där kan jag göra någon annan gång.
Men det blev ingen annan gång. Det tog mig två år innan jag insåg det, att allt det där måste göras nu, jag måste börja leva nu.

Och jag har två år att ta igen.



Sommaren för två år sedan tillsammans med Lisen. (TVÅ ÅR LIKSOM?!! det känns på fullaste allvar som förra månaden)

Det här är chokerande.
Det faktum att jag uppdaterat min blogg tre gånger på två dagar.
En engångs grej så ni vet. Jag lovar det ska aldrig hända igen.

Men jag hade tänkt bli lite seriös nu. För en gångs skull. Eftersom många i dessa tider går omkring och väntar på våren och bättre tider kan jag som lite motvikt få säga min mening. Jag är faktiskt mitt uppe i en väldigt ljus period. Och, ja jag är ganska lycklig.
     Jag är så otroligt glad att jag valde att gå esteiska programmet, att jag inte fastnade på samhällsprogrammet med allt det gamla. Att jag började dansa och lärde mig att spela gitarr, två väldigt viktiga delar i mitt liv just nu. Utan varken gitarren eller dansen skulle jag inte haft någonting att ta ut all min negativa energi på. 
     Jag kastade mig in på någonting som kunde ha gått rakt åt helvete. Jag kände ingen på min nya linje och undrade flera gånger vad jag gjorde där. Men med facit i hand har det verkligen varit värt risken.

Its true life will smile for you.

Ja, jag har alltså nördat ner mig i första säsongen av andra avenyn. Hade oturen att hitta alla avsnitten på youtube och sedan blev jag fast. Inte bra. Därför har jag nu kommit fram till att det bästa man kan göra är att satsa på att bli allmänbildad. Jag ska nu börja läsa böcker på heltid. Man vill ju bli klok som en bok.

Sedan hade jag också oturen att se filmen twiligth och bli lite smått kär. Därför ska jag se tvåan på bio imorgon, vi har nämligen bokat biljetter i god tid. Jag som egentligen vill vara anti twiligth och driva en ner med edward cullen campanj eller nåt.

För övrigt har jag tillbringat dagen i Gävle med min kära vän Evelina. Är dock ganska pank nu..

Hörs!

Någonting jag hatar är nog människor som ljuger. Det spelar inte så stor roll om det är vita lögner, lögner rent skapade för att såra eller att undanhålla sanningen.

Missförstå mig inte nu, ni får gärna ljuga om att ni har fjorton bilar i garaget eller att ni träffat Barak Obama.
Jag kunde inte bry mig mindre.

Men när det kommer till männiksor som säger en sak och gör en annan, då får jag spel.
Speciellt när det gäller ens vänner.

Ingen är perfekt, jag vet att jag har sårat många genom åren med hjälp utav lögner.
Men någonstans känns det ju så onödigt. Varför kan vi inte bara säga sanningen face to face, precis som den är. Jag bli hellre sårad av sanningen än utav lögnen.

Jag vill lita på människor, frågan är om jag kan.

Med risk för att toppa listan över "tråkiga, åsikts bloggar".

Okej, snart är det lucia och det är en fin tradition, so far so god. Men finns det något töntigare än röstningen i tidningen? Det allra värsta är nog när lucia kandidaterna står iklädd en ful fuskpäls utanför ica och pratar om sina intressen. Blablablabla yadayadayada.Pinsamt.

Som om någon brydde sig.

Det hela påminner om en dålig kopia av en fröken sverige tävling. Jag vet att jag är jätte tråkig nu, och egentligen är jag inte alls insatt i själva ämnet. Anledningen till att det kom upp är att nästan alla mina tjej kompisar har mammor som kan dö för att få skicka in sina döttrar. Jag fattar ingenting och jag förstår inte varför!

Snälla lägg ner skiten!


Lucia Kandidat nummer 2.

Namn - Britta Unosson
Ålder - 16
Intressen - Äta mat och skita långa fina korvar.
Civilstatus - Upptagen (dont touch me!)
Bor - I ett skjul ute i vildmarken.
Varför vill du bli Edsbyns lucia? För att jag är bra på att sjunga, har sjungit i kör sedan 3 månaders ålder. Min mamma tycker att jag är söt, sedan har jag stor släkt så jag kommer säkert att vinna!

Okej. Jag vet att jag står där med skinhandskarna på, varenda jäkla säsong.
Men sanningen ska fram: Jag hatar bandy!

Nu var det sagt.