wilma eliasson

Läsare (ni fyra som fortfarande orkar läsa min blogg. Jo ni är bara fyra) jag måste göra er besvikna. Det här inlägget inehåller bara tankar, ingenting annat. Bara svammel.

I två timmar har jag suttit i min gamla aula och lyssnat på en överlevare från andra världskrigets koncentrations läger. Den här killen har suttit i nio koncentrations läger, till och med lyckats rymma från självaste gaskammaren. Nu tänker nog ni som jag, att detta inte är möjligt. Han måste hitta på. Men vissa bär på änglavakt (och då tror jag inte ens på änglavakt).

Men att sitta i min gamla aula väckte många minnen till liv. Och jag kan säga så här om högstadieperioden: Jag saknar det inte ett skit!
Inte för en sekund. För jag är så trött på det där skitpratet och att aldrig våga säga sanningen face to face. Att man till och med satt och pratade illa om de männiksor man umgicks med. Perioden då man bara gick omkring och tänkte på vad alla tyckte om en. Okej, det var inte så länge sedan. När jag tänker efter så har det bara gått drygt fyra månader och sju dagar. Men det känns som en evighet. Tack för att det är över.
Nu ska jag bli en bättre människa (säger jag i och för sig hela tiden och blir aldrig bättre)

Fortsätt glida






En enda gång lyckades vi klättra upp på skåpen, en enda. Inte värt tre år!

För er som hatar onödiga blogg inlägg med åsikter. Varning, läs inte detta!

Anledningen till att jag lägger upp det här inlägget är att jag ganska ofta får höra att jag är "den största feminsiten på jorden". Tänkte bara förklara lite hur det ligger till. Jag är inte feminist. Så ni vet.
Nu kanske ni tänker att jag måste vara en konstig schitzofren kvinnohatare. Men så är det inte heller.
Alltså, jag är otroligt trött på att vi ens måste dela in oss i kön. För mig känns det som en feminist står för "Ni måste acceptera att jag som tjej älskar mode och skönhet så ni får inte reagera om jag handlar en väska för tiotusen, det är min rätt som kvinna". Om ni tittar på sex and the city fattar ni. Jag vill se oss som individer, vi är olika personer med olika behov. Bara för att jag är tjej är jag inte på ett speciellt sätt. Jag är starkare som person, hänger ni med? Därför tycker jag inte att man ska kämpa för ett visst kön utan kämpa för att alla männiksor. Så sluta dela in oss i tjejer och killar, skillnaden är ju faktiskt större mellan personligheterna än mellan könen. Skulle alla tänka som jag skulle vi heller inte ha någon ojämmnställdhet mellan män och kvinnor. Kvinnor skulle inte fraställas som sexobjekt i media eller liknande, alla könsroller skulle helt enkelt försvinna. Vilket i sin tur skulle leda till att vi alla behandlades lika.