22:01 antisemitism och ett bortglömt högstadium
Läsare (ni fyra som fortfarande orkar läsa min blogg. Jo ni är bara fyra) jag måste göra er besvikna. Det här inlägget inehåller bara tankar, ingenting annat. Bara svammel.
I två timmar har jag suttit i min gamla aula och lyssnat på en överlevare från andra världskrigets koncentrations läger. Den här killen har suttit i nio koncentrations läger, till och med lyckats rymma från självaste gaskammaren. Nu tänker nog ni som jag, att detta inte är möjligt. Han måste hitta på. Men vissa bär på änglavakt (och då tror jag inte ens på änglavakt).
Men att sitta i min gamla aula väckte många minnen till liv. Och jag kan säga så här om högstadieperioden: Jag saknar det inte ett skit!
Inte för en sekund. För jag är så trött på det där skitpratet och att aldrig våga säga sanningen face to face. Att man till och med satt och pratade illa om de männiksor man umgicks med. Perioden då man bara gick omkring och tänkte på vad alla tyckte om en. Okej, det var inte så länge sedan. När jag tänker efter så har det bara gått drygt fyra månader och sju dagar. Men det känns som en evighet. Tack för att det är över.
Nu ska jag bli en bättre människa (säger jag i och för sig hela tiden och blir aldrig bättre)
Fortsätt glida
En enda gång lyckades vi klättra upp på skåpen, en enda. Inte värt tre år!
