wilma eliasson

Många gånger har det kommit peroider i livet då allt känns både mörkt och meningslöst. Gång på gång går man in i väggen då skolan tar alla krafter och energinivån ligger ständigt och pekar på en jättelik nolla. Man hakar upp sig på små, obetydliga bagateller som just för stunden förvandlades till någonting livsviktigt. Man surnar till och får för sig att livet är misrabelt. Utan någon egentlig anledning mer än att man kände för att deppa ihop en stund.
     Så sker det ofattbara och den lilla låtsas bubblan man spenderat sina timmar i ruskas om. Det där som egentligen bara händer på film blir plötsligt en del av verkligheten och man vaknar upp ur sin fantasi. Man får en liten käftsmäll och inser att den där grå vardagen man levde i egentligen inte alls var misrabel. Den var underbar.
     Att se mina nära vänner sparkas ner på backen och gå sönder av ett fruktansvärt besked gör ont. Ont så in i helvete. Men att sedan se hur de trotts detta ändå har styrkan att ta sig till skolan dagen efter, det är magiskt.
      Det finns ingenting jag kan klaga på eller känna mig besviken över längre. Ingeting alls. Jag har det så bra att hälften vore nog, jag vågar påstå att jag har det för bra. Jag har vänner och familj som älskar mig och står vid min sida. Livs levande. Jag har möjligheten att göra precis vad jag vill och har haft turen att växa upp i ett land där du kan ta dig fram vart du vill oavsett dina tidigare förutsättningar. Jag är faktiskt väldigt lyckligt lottad. Men jag och vi måste lära oss att uppskatta verkligheten och nuet. För när allt kommer omkring; Vi är ett litet steg ifrån döden, en liten rörelse, ett litet misstag. Ta vara på det ni har, för man vet aldrig när och om vardagen raseras påriktigt.  

Finaste E och ni andra som berörs av detta, jag tror på er, ni klarar det här!
 För att citera Petra "Man vet aldrig hur stark man är tills att vara stark är det enda valet man har"



Älskade ni.

Åkte till rikets huvudstad med estet treorna igår. Ramlade runt på moderna museet och försökte förstå djupet i ett konstverk som bestod av en naken runkande man. Gick sådär. Trotts att man är estet.

 Det blev även tid för lite shopping och jag och Helen lyckades med konststycket att sätta i oss en trerätters middag. Ska det va så ska det, som vi sa när vi fick in vår chokladsuffle.
     Sedan såg vi Djungelboken i modern tappning på Stadsteatern och liksom skrek lite av lycka efteråt påväg till bussen. För så bra var den.

Hemma i Bollnäs lagom till ett. På natten. Jätte trötta. Ja. Slocknade hemma hos Moa och vi övervägde starkt att skolka från skoldagen när alarmet ringde. Ett under att vi var där klockan åtta imorse för ett danspass i balett. Ett gigantiskt under.

Nej, jag går nog på världens bästa linje. Ändå.  

Enrique Iglesias – Hero

Låten säger allt..

Jag tänker inte leva utan dig
Utan dig tar jag mitt liv
En dag kommer snön falla på min gravsten
Förlåt för att jag sårade dig, jag har varit en idiot
Förlåt för allt

Karin Körner. Jag älskade dig en gång <3



Det var vi två mot världen. Vad hände?
Så många frågor.. men inga svar....

Nej, hörrni. Vad är felet? Hur kommer det sig att det alltid, alltid försvinner pengar, mobiler, jackor, ja egentligen alla föremål som råkar ligga löst på en fest? När man gör en uppoffring och bjuder in sina vänner till sitt hus eller en betald lokal, helt gratis. Nej då är det alltid någon som bränner sönder väggar med ciggaretter, snor pengar ur folks fickor och krossar fönsterrutor. Helt utan att varken stå upp för det eller ha en tanke på att det kan vara fel. Det är som att bjuda hem en flock vilddjur.     
     Det är egentligen skrämmande att det alltid sker på våra fester, speciellt då alla känner alla och alla är vänner. Även då gårkvällen till stordel blev lyckad så sparkade någon in hela fönsterrutan på ytterdörren. En fönsterruta som kommer att kosta oss flera tusen och som blir rätt pinsam för oss lokalansvariga. Någon gick även och tog 3000, 500, 300 kronor och ett busskort samt smink ur olika personers väskor. Själv blev jag av med min dricka, men det var egentligen inte hela världen. När vi städade ur lokalen i eftermiddags upptäckte vi att det fattades tre stolar. Det är riktigt sjukt, vem har nytta av tre relativt omoderna trästolar?

Så jag ställer mig bara frågan; Vad händer egentligen och hur tänker de som beter sig såhär? För på varje fest sker någonting liknande och det är helt sjukt att man känner alla som är där och tror gott om de.

En överraskningsfest för två fina vänner. Min Frida och min Sara. Arton år. Lokalen var hyrd och allting fixat till tipptopp. 80 inbjudningar hade skickats ut och veckan spenderats med att noggrant anstränga sig för att inte kläcka ur sig hemligheten inför Frida eller Sara. Gick sådär och vi tvingades genomgå ett antal försägningar, som lyckligtvis inte uppsnappades av någon utav våra två vänner.

Kvällen med stort K kom och folket ramlade in. Våra två fina vänner släpades ner i lokalen iförd ögonbindel. Ovetandes om det stora folkmassan som väntade på dem. Sedan brakade festen lös och allting gick, ja, som man kanske kunde förvänta sig. En krossad glasdörr, stopp i toan och elva värdinnor som är stenpackade.

Men vi hade hur roligt som helst och det var absolut värt all den tid vi lagt ner. Tack till alla som kom och tack för att ni lyckades hålla vår hemlighet. Och tack Frida för att du är så korkad ibland.

Jadå. så är det.



Afroman – Because I Got High

I was gonna clean my room, until I got high
I was gonna get up and find the broom, But then I got high
My room is still messed up And I know why, (why man) 'cuz I got high
Because I got high
Because I got high

I was gonna go to class, before I got high
I coulda' cheated and I coulda passed, but I got high
I'm taking it next semester and I know why, (why man) 'cuz I got high
Because I got high
Because I got high

I messed up my entire life, because I got high

Eller hur Karin och Frida?

Just hemkommen från Tranan. Mina fötter blev till mos i ett par nya och för omväxlingens skull, högklackade skor.

Härmed har jag dansat in Saras Larssons artonårs dag och haft fruktansvärt roligt hela kvällen. Min kompanjon Sara och jag höll stadigt ihop tills hon nyligen hoppade av nattbussen. Men vi träffade väldigt trevligt med folk. Det gjorde vi. Jadå.

Nu ska jag steka ägg såhär kvart över tre på natten tillsammans med syster Alice!

So long suckers!

Bert. Bert Ljung. Finns det någon kille därute som är mer fulländad än denne man? Jag skulle knappast tro det. Har suttit i en soffa tillsammans med Sara Larsson hela kvällen och skratta ihjäl mig typ femhundra gånger åt inga andra än Bert, Åke, Lill-Erik och Torleif. Vi har haft ett Bert maraton och hunnit igenom nästan alla avsnitt. Jag kan inte komma på en enda tvserie som klår Bert, svensk humor när den är som bäst!

2010 års sista fest. Nyårsafton. För mig känns det inte någonstans att kvällen varit annorlunda eller skiljt sig ett dugg från årets tidigare fester. Huvudsaken har varit att jag på tolvslaget fick stå med mina vänner för att skåla in det nya året, det räckte gott och väl.

Kvällen i övrig var toppen. Det blir vad man gör det till!







Bilderna har jag stulit från Petra Hellsen och Evelina Eklund. Tack för kvällen brudar!

Plötsligt så befinner man sig påväg rakt in i ett nytt decenium. Man brukar säga att med det nya året kommer också nya tillfällen och nya möjligheter. Men egentligen skapar vi ju nya chanser i livet hela tiden, så det är mest för symbolens skull vi säger så.
     Men vi kan ju alla ta symboliken i tillfälle för att faktiskt försöka förändra det dåliga i livet som varit. Vi kan inte sudda ut alla idiotiska misstag året fört med sig, men vi kan dra lärdom av dem och tänka om. 
     Först och främst kan vi konstatera; Det är männskligt att fela. Vi beter oss alla sinnesrubbat och elakt många gånger i livet. Men det som i slutändan avgör vad för sorts människa man egentligen är, det är förmågan att försöka sopa upp sina misstag och göra rätt för sig i efterhand. Att kunna bita i det sura äpplet och stå upp för sina handlingar. Vi är inte sämre människor för de fel vi gör, vi är goda människor för vår förmåga att erkänna våra fel.

Vi får förr eller senare ta konsekvenserna av dåraktiga beslut, men vi blir också några erfarenheter rikare och det skapar möjligheter att senare i livet göra rätt för sig. En människa som aldrig har gjort fel måste vara den absolut tråkigaste och menlösa person som vandrat på denna jord. Frågan är, har man aldrig gjort fel, kan man då göra rätt?

Gott nytt år på er alla!
Puss