När jag spårar ur.

Jag lider av en sjukdom som gör att jag aldrig riktigt fattar när det är räcker.

Tyckte att inslagningsprocessen av Saras födelsedagspresent var liiiiite för kul.

Det började spåra redan när jag band in kartongen i paljettyg och sedan gick det utför påriktigt när jag började dekorera presenterna i kartongen (dvs, böckerna) med band och pärlor.

Det slutade med att jag öste ner färggranna pärlor i lådan sådär på måfå, bara för sakens skull.

Resultat:

 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0