Jag och Rio de janeiro.

Det är någonting speciellt mellan mig och Rio.
Vi hör liksom ihop.
Lite som ett kärlekspar. Fast bättre.



Varje steg är ett steg tillbaka,
varje ord är en hopplös dröm.
Man måste tiga för att vara sann,
men man måste tala för att ha en chans.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0