wilma eliasson

Jag säger hej till till mitt nya morots färgade hår. Det som vill vara snäll kan säga att jag numera har en guldig nyans på huvudet. Den som vill vara ärlig kan likna mig vid Pippi. Ni väljer själva. Det är dessutom randigt. Det kostade mig fumhundra spänn. Underbart!





Vad tycks?

Ni vet alectas reklamfilmer där pengar springer omkring? Jag har tänkt på en sak, varför är snubben på femhundralappen aldrig med? Varför liksom ha med hundralappen och tusenlappen och sedan bara hoppa över femhundra? Och vem är egentligen mannen som pryder vår femhundring?

Sug på den ni!

Vi vandrar iväg lite nu och då jag och min Frida. Vi är båda överens om att det är galet vackert ute på Heden och efter att ha suttit tysta brevid varandra på en hammock hela lektionen i naturkunskap, känns livet rätt bra igen.

Jag har lyckats klanta till det och suddat aningen för mycket i kodmallen. Ni som ser skillnaden; Jag vet att det är fult. Till er som inte gör det; Klura inte nåt mer på det! 

Jag och Frida tar nu en promenad runt skolområdet och passar på att tänka. Vi är väldigt bra på det där.

Jag sitter här och har jätte tråkigt. Inte bara sådär lite tråkigt utan verkligen dödstråkigt. Jag är gul och blå i ansiktet och runt hela halsen med. Gul och blå liksom. Soft. Tvingar i mig milkshake och annan fet dryck eftersom det är de enda jag kan äta. Ja, jag ser fortfarande ut som en hamster. En fruktansvärt ful hamster. Sitter och funderar på om jag ska göra nåt vettit av det här inlägget eller bara fortsätta framställa mig själv som otroligt självömkande. Nej, jag tipsar er om en av mina favorit artister istället. Kul va?

Joel Alme

Ta er en extra lyssning på "A young summers youth". Den här göteborgaren knäcker och jag inser att jag nog är lite för rastlös för mitt eget bästa.

Helt klart, vi behöver inte ens ha en genomröstning eller någon annan överläggning. Jag är för tillfället så ful att min egen far unviker att se på sin egen avkomma.

Kom hem från sjukhuset igår och mitt ansikte är uppsvällt till en någorlunda storlek som en badboll. Mat kan jag inte äta på fem veckor och har därför sett till att bli bästa kompis med ett sugrör.

Var det någon som sa att det var synd om mig? Det gör ont så in i helvete också...

Imorgon är det dags. Gävle sjukhus väntar på mig och klockan åtta imorgonbitti somnar jag in.

Frida: Om du dör under narkosen Wilma, då tar jag livet av mig. Jag lovar!

Det känns bra att Frida alltid står vid min sida. Sann vänskap. Jaharå!

Jag har börjat springa runt med en påse solrosfrön. Alltid, alltid när jag får tråkigt tar jag fram mina små frön och börjar knapra. Det är väldigt stimulerande. Rogivande faktikst. Jag känner mig lite som en fågel.

Min kompis Karin fyller år idag. Liksom arton år. Hon befinner sig i Gävle i skrivande stund och får lagligt införskaffa sig ett paket Prince eller LM blå. Eller nåt annat märke. Det är dock det sista Karin skulle göra. Men man vet ju aldrig, Karin kan överraska oss.

Grattis min vän. Du ligger för övrigt i topp på att kommentera min blogg så jag förväntar mig fetaste kommenteren nu!



Och bilden, ja den är bara för dig.

Jag lunkar på och visslar på en melodi av Björn Olsson. Det är fint nu igen och jag säger det som Håkan "För jag tror att när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än".

Björn Olsson – Tjörn

Syster Alice visade mig den här låten på youtube. Helt underbar låt men framförallt sjukt underbar video. Kolla in den super glada killen i högra hörnet, vilken man. Glad som satan för ingenting. Sådär ska jag också bli. Vi har skrattat i köket så tårarna har runnit. Alice - "Jag har visat den här för alla mina vänner men det är bara du som har förstått och skrattat."

Det roligaste som hände på onsdagstranan var när Maja hittade en hundring på backen. Då var det roligt för henne alltså. Så jag skippar att blogga om onsdagen och kör direkt in på sista april.

Kvällen började hemma på Petras altan där jag, Petra, Johanna, Sofie, Lina och Evelina träffades runt fem för att grilla och mysa. Gott som skit. Senare på kvällen började även folket ramla in och det blev riktigt trevligt, speciellt då de tände upp majkasan utanför Petras hus. Jag tappade tidsbegreppet så jag har ingen aning om när jag och Evelina drog, med jag gissar på att klockan var närmare två. Vi fortsatte vidare och klockan sex imorse promenerade jag på långggatan, ensam i ett dött Edsbyn nöjd med min kväll. Morgonen är det vackraste tiden på dyngnet och satan vad jag älskade April.










Haha, insåg när jag laddat upp denna att jag ser extremt skitnödig ut!


Herrå!