wilma eliasson

Jag hör Bird och Monk i mitt huvud - du kommer inte stanna här länge.

River en vacker dröm.

Sårhär på annandagen hoppas jag att alla har haft en bra julafton, det har jag. Har plågat mig själv en timme ensam framför Kalle Anka, allt för traditionens skull. Har även tvingat i mig sill, hemmagjord korv och janssons. Det är ju trotts allt bara jul en gång om året! Ikväll ska jag faktikst dissa familjens årliga annandagsmiddag och åka hem till Britta för att vara med henne och Lina. Det känns skönt att ta en liten paus från allting som innefattar ordet jul.







Jag och syster Sally drog precis slutsatsen att webbcamen på min nya dator är fullkomligt urusel.

Det blev jul bara sådär och mitt upp i allting glömde jag bort att blogga om fredagens trevligheter på Tranan. Så då kan jag lika gärna göra det här och nu.

För det första har jag kommit fram till att det brukar te sig som så att när jag har kul och är uppe på högvarv, ja då har alla andra riktigt tråkigt och vill inget annat än hem. Å andra sidan kan det också bero på att jag är en väldigt lättroad människa, jag tycker alltså att allting är jätte roligt hela tiden.
     I fredags blev det så, jag stannade som vanligt kvar på Tranan lite för länge och tyckte fortfarande att det var roligt på dansgolvet när de andra gått till Max. Kvar på golvet med Karin, Moa och Frida fick vi nästan hela Tranan att skrika Wilma och det var löjligt kul. Jag har liksom inte riktigt växt upp ännu.




Petra jag är SÅ lika på den här bilden.

Leeeeeeeediga imorgon, så skönt. Jag och Karin tar tåget till Gävle där jag ska börja innförskaffa de första julklapparna. Bättre sent än aldrig. Julen kan ta kol på mig ibland. HUA!

Officiela luciadagen innebär också en uppladdning av fjolårets succe video med min egen luciakandidat Britta Unosson. Nämnde jag att hon inte blev framröstad till Edsbyns lucia?

Jorden snurrade min vän
rymden var vår himmelsäng
Vi blev barn på nytt igen
i ett konfettiregn
Och vi skålade igen
när vi funnit vägen hem
vi brann upp men levde kvar
i ett konfettiregn

Eldkvarn – Konfettiregn

Efter ett något irriterande och evigt tjatande från min sida har klassens gullunge Maja gett med sig och anordnar klassfest ute i Hällbo imorgonkväll. Jag är taggad till hundra eftersom det var år och dar sedan sist. Det stora dilemat är hur sjutton jag och Sara Larsson tar oss hem, Hällbo förblir skogen och i skogen går det inga bussar efter solen gått ner. Klockan tolv dagen därpå kommer vi att hoppa runt på ett jäkla genrep inför en dansshow. Men sånt brukar lösa sig galant och löser det sig inte så löser det sig ändå. HEHE. Positiv Attityd förenklar livet. Jadå.

Pyjamas. Varför har jag aldrig tidigare använt mig av en sådan, utan istället envisats med att sova iförd ett linne? Kallt? Ja.

Man blir lite klokare varje dag och jag lärde mig natten till idag att jag hädanefter alltid kommer att sova iförd en pyjamas.

Bra beslut Wilma.

Ett. Jag ser fram emot kvällen då jag och min Britta tar bussen till Max för att stoppa i oss hamburgare och annan bra skit. Det känns ganska behövligt med en lite överplanerad spontantrip just nu. Vi två är bra. Bra på att äta.

Två. Jag hade ju inte alls tänkt skriva någonting djup och tänkvärt idag. Inte alls. Jag skulle ju sluta med det. Men så hamnade jag brevid Moa i datasalen och med varsin hörlur i örat sitter vi i detta nu och nöter "Med huvudet högt". Idag är en sån där dag då jag förstår Moa och hon mig. Idag är en sån där dag där vi kan strunta i matten bara för att. Så nu blev jag plötsligt lite sådär halv melankolisk. Det behövs.

Summering: Idag är en dag som ger det bästa av två saker. Skönt.



Puss.

Jag sitter här och bara avnjuter Sveriges i särklass kanske bästa band. Eldkvarn. Det där bandet jag växt upp med och som liksom alltid kommer att vara lika magiska. Åh, allting blev kanske lite lättare nu. Fyfan vad bra de är!

 

Älskadeälskade Plura Jonsson.

Det är fredag förmiddag och engelskalärare Stig-Erik Frisk 60+ kliver in genom klassrums dörren och utbrister:

"Hello, my name is Darth Wader and i will kill you all in my thougths"

ja ni, ibland tycker jag riktigt bra om stikan!

Jag faller och jag faller och jag hatar mig själv för att jag inte tar tag i skolan och alla dessa inlämningsuppgifter som tynger mina axlar ur led. Så. Då var det sagt.

Åh, jag saknar Karin som vandrar New Yorks gator. Kom hem. Jag behöver dig och dina visdomsord nu nu nu.

Ett kort inlägg.
 Jo, jag vet.